Så var det.

Lång tid har gått, jag har jobbat hårt i omgångar, jag har förlåtit de jag kan och mig själv.
Men resan är inte klar och det ska den  aldrig bli heller, man kan hela tiden utvecklas till det bättre.

Älska dig själv oavsett vad, livet blir lite lättare att leva då.

Eller som min dotters tatuering;
Don't forget to love yourself.

Ha en bra dag.

V 29-34.

Ja vad hände då?

Jo jag började med C25K, vilket innebär att efter 9 veckor ska man kunna jogga i 30 min.
Hur har det då gott??
Här kommer lite statistik (tränad tid/vecka).

Vecka 29, 3,20 tim.
Vecka 30, 1,40 tim.
Vecka 31, 3,05 tim.
Vecka 32, 3,20 tim.
Vecka 33, 4,16 tim.
Vecka 34, 4,25 tim.

Fördelar!
Mer energi, piggare, effektivare, skön känsla i både kropp och själ.

Nu är det lite drygt halvtid och jag har inte tänkt ge upp än, väntar på den magiska känslan man hör talas om (att man till slut bara måste ut.) Flowet, ja ni som redan befinner er där vet vad jag pratar :)

Jag har känning av hälsporre (har haft det förut) ortopeden säger att jag har slut på fettdepåerna i fötterna, hur fan kan det vara möjligt????? När jag har rätt gått om det i övrigt! kan det inte liksom bara rinna ner lite till fötterna??!
Nåja, nu ska det avverkas ett pass och sen springa genom duschen och väg till jobbet.

Vi ses, ha en alldeles underbar dag :)

Smått och gott.

Veckorna sen sist, träningen är på topp och det går riktigt bra.

Men kosten är svajig.

Vågen står rätt så stilla, men cm far lite varstans :) men det är bara att kämpa. 

I stugan har det hänt en hel del, vinschar till båtarna, vatten in till stugan, slang till vattenvärmaren och en helt fantastisk belysning på altan.

Min man glimmar till i bland ;)

Nä nu ska jag ta gubben i hand och gå isäng, , det är jobb i morgon.
Vi ses <3

Onsdag och ångest.

Ja jag har ångest, i morgon börjar jag jobba!

Vad har jag då gjort sen sist,
C25K "so far so good"
Umgåtts med goa vänner, solat, badat,åkt båt, ätit god mat och mycket mys med <3.

Igår när det regnade som himlen vore öppen for jag en sväng till stan, sprang på goaste Tyra och Noah med mamma Sara (vilka härliga ungar du och Emanuel har). Sen hälsade jag på en gammal jobbarkompis och avslutade med kaffe hos Anne.

Så trots allt ska jag nog känna mig nöjd, jag jobbar torsdag och fredag sen ledig i helgen.  (Kallas Mjukstart)

Vi ses och hörs.
Carpe Diem :)

Ny vecka, nya mål.

Igår började jag med en ny utmaning, C25K (couch to 5km  run) följer man denna app så lovar dom att man ska kunna jogga 30 min efter 8 veckor.
Började igår pass 1 gick bra :). Det är 3 pass/vecka.

Idag så lyste då äntligen solen, tjoho :)
Solade, promenerade och sen en dusch och mot stan och en dejt med Bruce Springsteen och äldsta dottern på Filmstaden.
Jag säger bara;
I love the Boss <3

Avslutar kvällen med ett glas rosé (jag har semester) dottern och hennes nyinköpta Mac Pro.

Vi syns.

Vackert.

Igår och idag.

Igår var vi och hälsade på goa vänner och sen åkte vi till stugan och sov där.
Det var 5 grader ute klockan 24.00 man kan verkligen hålla sig för skratt.

Men om man nu ska försöka vara lite positiv så fick jag en del nyttigt gjort.
Städa i tvättstugan och flyttade löpbandet och cross trainer till ett annat rum. 
Jag fick en tanke, kanske dags att göra omtag på träningen.
Nu hör det till saken att det är säkert ett år sen jag äntrade cross trainer sist, men hur svårt ska det vara.
Efter 10 minuter var jag helt slut.

Gick upp till köket på skakiga ben, rengjorde spisen och ugnen.

Sen ner till källaren igen.
Nu på löpbandet, 30 minuters gå/jogg.
Sen kände jag mig väldigt nöjd

Så nu idag ska jag vika tvätt och dammsuga sen gå ner till mina (vänner hm) i källaren.
Önska mig lycka till. :)

Semester och skitväder.

Ja vad säger man, men inget ont som inte har något gott med sig.

Livsfilosi

Denna bok är rätt fantastisk, det är tredje gången jag läser den och upptäcker nya saker hela tiden.

Månaden som gått sen sist,
Har varit på en jättebra tvådagars konferens i Luleå, ,vädret visade sig från sin bästa sida. Pratade mycket om ledar/chefsskap med fokus på Jaget. Åt en jättegod middag (mord till bords) där vi fick gå utanför boxen.

Sen har jag spenderat en helg med två underbara kollegor läs vänner med mycket mat prat och en alldeles egen pool boy.

Sen har jag varit i paradiset och pysslat en hel del.

Om jag mår bra presterar jag bra. 

Vi ses.

Kristiflygare.

Idag har solen visat sig från sin bästa sida.
Vad lätt det är att leva då, härligt ös på jobbet en trevlig kund som kom med fika. Lunchrundan (promenad 25 min)
Sen hem för vidare färd till Umeå och två timmar yoga med bästa Susanne.
Tack Lena med dotter för skjutsen och trevligt sällskap.
Vi hörs och dyns.
Ps njut av våren.

Ett tag sen sist.

I helgen har jag haft det bra. Jobbat Mycket, promenerat,  cyklat haft våra fantastiska barn (unga vuxna) hemma.  Vi har firat maken som fyllt år och fantastiskt duktiga Jonna hade skapat ett mästerverk.
Ha en bra vecka!

Kristian Gidlund har så rätt.

i kroppen min: Mina drömmar tar slu:

Vi behöver prata om den morgon då jag effektiviserade mina pärmar. Då jag insåg att jag faktiskt kunde göra mig av med ännu fler papper. Ännu mer slöa uppgifter som bara stod och tog plats. Jag gjorde innehållsförteckningarna mer begripliga. Överskådliga. Kastade sådant som jag då bestämde mig för att leva utan. Saker som inte behövs efter att jag har dött.

Vi behöver prata om hur jag känner att det närmar sig. Hur det har blivit allt svårare att äta. Att svälja. Igen. Jag har varit med om det här förut. Jag vet vad det innebär. Först trodde jag att det var inbillning. Men dagarna har blivit veckor. Hur försiktigt jag än bär mig åt klarar kroppen inte av det. Tvärstopp. Tvärnit. Jag har tydligen inte kräkts klart.

Vi behöver prata om att jag samma morgon som pärmarna rensades gick med Pysen längs Årstaviken. Plötslig sommarvärme. Sverige vaknade till liv efter en vinter i ide. Båtarna sjösattes, skramlade, ryckte, rosslade och pumpade ut små svarta moln ur de fortfarande trötta motorerna. Blev levande av vattnet. For iväg som hingstarna i Böle.

   Vi behöver prata om hur jag tänkte på alla stundande semestrar som ska äga rum i dessa båtar. Alla förhoppningar insprängda i ett par satsade veckor av sommaren – kanske bortregnade, men de blir den här sommarens ledighet. Nästa sommars. Och nästa sommars med. Ansträngningen för att barnens lov ska ge dem så mycket som möjligt. Barnen. Vi behöver prata om alla de barn som kommer att tvingas med ut på ännu en båttur, ännu en helg med föräldrarna, ännu en övernattning. Alla dessa svordomar. Suckar. Protester. Bråk. Alla stunder då de kommer att tjura i kabysserna över hur töntiga just deras föräldrar är, över hur tråkigt just det här sommarlovet är i jämförelse med alla andras. Och så tänker jag på hur de kommer att ta tillbaka allt när stunden blir rätt. När insikten faller på plats. När de inser hur mycket de saknar de där turerna, helgerna, övernattningarna, loven, stunderna med föräldrarna. Och vi behöver prata om ögonblicket när jag passerade Södersjukhuset – mitt livs Katlaborg – då jag ännu en gång insåg att den där upplevelsen aldrig kommer att bli min. Mina barn kommer aldrig att svära åt mig, förbanna våra semestrar och senare sakna desamma. För mina barn kommer aldrig att finnas.

Vi behöver prata om att mitt påhittade sommarlov tar slut om ungefär 44 timmar. Då är det dags för behandling igen. För allvar. På allvar. Då är leken över. Smekmånaden avbruten. Då är det dags att bryta ihop. Knäckas. Men jag ska bära med mig styrkan från Highway 1 och Kalifornien, sångerna i den vita jeepen och dygnen av svett och skratt i New York. Jag ska bära med mig kärleken från familjen – den monumentala kraften. Jag ska bära med mig boken – vetskapen om att den faktiskt kom, att den verkar spela roll. Och jag ska bära med mig reaktionerna – och tankarna kring dem.
   För vi behöver prata om att vi behöver prata. Sverige är ett land i akut behov av samtal. Av möten. Av att få prata ut. Få prata till punkt. Jag märker det på tonen och uttrycken i mejl och i berättelserna som stannar mig på gatorna, att det i princip är första gången som de öppnar upp sig för någon över huvud taget om sina livs största och värsta händelser: förlusten av sina fäder, mödrar, syskon, sina älskade. Barn. Och det kan ha gått 22 år sedan det hände. Vi behöver prata om att vi inte ska behöva be om ursäkt för att vi vill prata. För att det är vad våra sinnen egentligen kräver. Internationellt sett – och grovt generaliserat – betraktas svensken som tystlåten, introvert och attraktivt mystisk i sin kärvhet.
   Men det verkar som att tystnaden har nått vägs ände. Bokstäverna står oss upp i halsen. Tätt packade bredvid känslorna. Låt dem komma ut. Responsen behöver nödvändigtvis inte vara en lösning, men att berätta är en lättnad. Det mår vi alla bra av. Det är min fasta övertygelse.

Och vi behöver prata om det som faktiskt är på väg att hända. Om att sjukdomen har blossat upp igen. Att det nu kan gå fort om den tar fyr. Ondskan glöder i min kropp. Får för mig att jag känner hur den växer. Den får mig att vakna mitt i nätterna, krampandes. Den får min kropp att vanka fram och tillbaka, oroligt rastlös som en blek häst i Raiskis skogar.

Vi behöver prata om att det återigen börjar bli dags för mig att ställa mig tillrätta i skorven. Att det återigen börjar bli dags att spjärna emot i fören. Smeka harpunens skaft. Bladet. Hullingarna.
   Dags för kamp mot besten. Dags att slåss. Blöda. Satsa. Förlora.

   Denna mardröm om den vita valen har blivit min största motivation. Och alla mina drömmar har blivit en skräck. Tankarnas misshandel. Den värsta sorten. Detta liv kommer att bli ett fängelse. Min kropp en bur.

Jag vaknade en morgon, från en dröm jag hade. Jag drömde att jag kunde älska igen, men det kan jag inte. Så verklig stund. Lusten så nära. Så sann. Kvinnan och kärleken, rakt framför mig. Allt så lugnt. Tryggt. Lyckan. Och så vaknade jag. I en annan värld.

   En annan tid.

   Ett annat liv.

   Verkligheten.

   Jag tycker inte om att drömma längre, fast det egentligen är det bästa jag vet. Det gör för ont. Denna vetskap har nästlat sig in i mitt undermedvetna. Sätter stopp. Avbryter.

Mina drömmar tar slut när jag halva drömmen drömt.

- - -
Ja.. vad säger man?
Renée

Påsken

Skulle batterierna laddas, men jag känner mig rätt sliten.  Tur att det är bara tre arbetsdagar till veckan.

Sommaren är kort.

Det mesta regnar bort, till och med det verkar lååångt bort.
Helgen som gått har varit intensiv.
Vår nya verkstad är färdig, så vi har shoppat och bjudit byggarna på middag med dukat långbord i verkstan. Sen kom trevliga grannar på besök och det var fest till på småtimmarna.

Söndag bestod av frisk luft, städ och besök, det var några  Somnade very snällt.
Måndag ny vecka och nya utmaningar.

Tisdag, jag får äran och titta på när bärgaren hämtar min bil. Lämnade förvisso en hyrbil.

Imorgon ska vi åka till Sollefteå och hälsa på svägerskan.  Vi får köra en Volvo v 60.
See you. 

Helgen i bilder.

Det ska vara gott att leva och det är det!

Det var ett tag sen sist.

Eller hur?
Jag har inte haft ork eller tid att blogga, men i takt med vårsolen så återvänder energi och lust.

I fredags var jag och <3 på fredagsmys med KOllegor och igår var jag och <3 tillsammans med goa vänner och såg på Tomas Ledin på fjällräven arena i Övik, han var som vanligt jättebra.

I dag har jag haft ett långt energigivande samtal med en annan in vän :-)

Sen klädde jag på mig och tog en timmes promenad i solen med Zid.

Med andra ord en bra och en trevlig helg. Stärkt kan man se fram mot en ny vecka.

Helgen som gått!

Bakat, städat, tvättat!
Min yngre dotter med sambo hälsade på och lånade tvättstugan.
Som tack bjöd de på middag på lördagkväll. Kebabrulle mums!
Sen tittade vi på Ps I love you och grät en skvätt.
Söndag bestod av skoter utflykt i vackert väder men brr kallt. Grillade korv och drack kaffe.
Avslutade med middag och semlor.
Hoppas på en bra vecka!
Vi ses!

Jag gillar flytet.

Sen den 19e så har det blivit 5 ggr på löpbandet mellan 25-30min/gång, och 5 ggr promenad ute mellan 25-45 min/gång.

På tal om ngt helt annat, ser jag konstig ut på jobbet så är det för att vi har hela 16 grader inne på jobbet.

Nytt ämne,
Tjoho ska börja yoga i morgon. :-)

Så här såg det ut över  Balberget i morse när jag promenerade och den andra bilden är kvällens  pass på löpbandet.
Vi hörs!

Sen sist!

Tisdag, Morgon promenad en tidig morgon i Umeå.

Onsdag, löpbandet.

Torsdag. Rundan i Bjurholm kl 08.00, sen en vända till på lunchen med trevligt sällskap.

Fredag, morgon rundan i Bjurholm.

Bra motions vecka :-) :-)
Vi hörs ;-)

Inte bra!

Idag 0 motion! (fredag)
En semla och ett hg godis! Gott just för stunden men jag mår inte bra i magen.
=
Nya tag i morgon, inget slarv med maten!
Motion!
Ses... :-)

Vilken tur.

.... Att min äldsta dotter har varit smart nog att lägga ut bilder instagram så man får ett livstecken. Puh, man är nog orolig ändå.
Jag har skämtat om små människor med rishattar ( såna man ser i filmer) så en sån bild fanns upplagd oxå, tack och lov så höll de inte i vapen. Haha
Det är jättevackra bilder.

Men nu till något helt annat,
En av mina bästaste kusiner "Kalle" har gift sig idag med en lika fantastisk kvinna (men vi kvinnor är ju det) och jag citerar Gert F "ÄNTLIGEN"

Jaha i morgon är det en annan dag= jobb!

Jag är inte alls avis på de som är eller ska till solen. (jo kanske lite)

Dagarna som gått.

På fredag,
Ledig, en sväng på jobbet och hade ett möte. Sen wrom.... till stan och mammografi, hem dona och fixa. Tillbaka till stan med hjärtat och såg Hobbit (den var bra.)
Lördag,
Svinkallt men solen lyste :-), städa och fixa.
Söndag,
Vilodag!
Måndag och tisdag,
Jobb. En miss på tisdag (kunde inte låta bli godiset på konferensen.)
:-)
Summering- har tagit tag i mat,motion och träning sen nyår och det har gått kanon. Minus 2.5 jippi.

Ps saknar mina döttrar och gillar inte att det är så jefla kallt.
Ses ;-)

Tänkvärt

Personligt Ledarskap

En föreläsare skulle undervisa om ämnet stress
och inledde sin lektion med att hälla upp ett glas vatten.

”Hur tungt tror ni att det här glaset är?” frågade han publiken.

Många slängde ur sig en gissning
och svaren allt mellan 100g och 500g

"Det är visserligen sant att glaset exakta vikt är 371 g”.
svarade föreläsaren..
”Men det är inte det viktiga i sammanhanget.
Det viktiga är hur länge jag håller glaset.
Om jag håller det i en minut så är det inga problem.
Om jag håller det en timme, så kommer min arm att värka.
Om jag tvingades hålla det i en hel dag
skulle ni antagligen få tillkalla ambulans.
Vikten är den samma
men ju längre jag håller glaset, desto tyngre blir det.”

Föreläsaren ställde ner glaset, innan han fortsatte:

Om vi bär omkring på våra bördor hela tiden
så kommer vi förr eller senare att ha blivit så tunga
att vi inte klarar av att bära dem längre.
Om vi aldrig slutar tänka på jobbet
kommer den arbetsbördan att bli oss övermäktig.
Därför måste vi kunna släppa jobbet när vi går hem.
Och om vi aldrig tillåter oss att slappna av och njuta en stund
därför att vi oroar oss för en sjuk anhörig eller en vän som behöver vår hjälp
– då kommer det att bli oss övermäktigt.
Vilka bördor du än bär på
– sätt ner dom en stund och vila en stund innan du fortsätter.
Det märkliga är nämligen att när det är dags att lyfta upp dem igen
har de blivit både lättare och färre.”

Söndag 13/1

Det är dagar som denna man blir lycklig när man kliver upp, bara av att man får leva.

8/1

Idag var en relativt lugn dag på jobbet.
I eftermiddag har vi haft Erfa möte, jag och två kollegor. (Alltid lika givande.)

Sen avslutade jag och den ena kollegan, med en trerätters på Rex, mums.
Under varmrätten fick jag ett samtal som triggade adrenalinpåslaget till långt över maxgränsen (ibland tror man att man ska få hjärtinfarkt för mindre.)

Men efter efterrätten och kaffet och ett gäng samtal så var nivån hyfsat normal......

Avslutar med denna tänkvärda historia.
Tjao.


EN LITEN HISTORIA SÅ HÄR PÅ NYÅRET...

"En indian satt och pratade med sitt barnbarn. Han sa:
- I alla människor bor det två vargar som slåss. Den ene är ond.
Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka, sorg, arrogans,
självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.
Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet,
välvilja, empati, sanning och tillit.
Vilken varg vinner? frågade barnet.
Den du matar, svarade den gamle mannen…"

Flow!

Idag har det gått undan. Jag har varit på DUKTIG! Fast solen lyst med sin närvaro. (lovely)

Började morgonen med att röja i köket.
Putsade fönster och bytte bort julgardinerna.

Sen städade jag bort pynt, stakar och stjärnor.

Sen blev det vardagsrummets tur, bytte gardiner och städa även där.

Under tiden har tvättmaskin och tumlare gått för högtryck.

Sen renbädda jag sängar, städa toan.

Vek tvätt och strök. Nu var det hög tid för middag.

Alla underbara ungdomar skulle komma hem och äta. :-)
Jag gjorde en pastasås med grönsaker och kräftstjärtar och en köttfärssås, till det pastafjärilar till de som ville ha och en sallad.
:-)
Efter att jag städat bort efter maten så blev det en halvtimme på löpbandet och en dusch. :-)

Nu sitter jag och tittar på Potter och dricker ett glas vin :-)
Tjao!